Mitt första riktiga jobb blev en anställning på Kungliga Telegrafverkets Radiobyrå, ett kontor som hade beteckningen Rad 2. Radiobyrån huserade på Malmskillnadsgatan och Rad 2 kontoret låg på en utpost med adressen Kungsgatan 8 i centrala Stockholm. Det var en anrik adress där Radiotjänst hade legat innan Radiotjänst hade bytt namn till Sveriges Radio och flyttat till Radiohuset på Gärdet. I samma lokaler som Rad 2 högst upp i huset fanns en rundradiocentral. I den centralen kopplades det ljudförbindelser från olika orter i Sverige fram till Sveriges Radio. Min närmsta kollega hette Gustav Bernard Jansson. Han var 20 år äldre och vi fann varandra direkt. Han blev min läromästare och våra uppgifter var att ta fram diverse ny teknik inom kopplings- och ljudförbindelseområdena. Gustav var stor som en grizzlybjörn med motsvarande stora labbar. Han lärde mig många nödvändiga saker som om hur undgå nödvändig byråkrati och vilka personer som helst skulle undvikas. Han var med i FN:s beredskapsbataljon och hade som sådan varit i Peru i samband med en stor jordbävningskatastrof. I bataljonen hade han kaptens grad, något som starkt irriterade chefen som hade motsvarande officersgrad i reserven. Janssons hade två stora fritidsintressen, mat och billigt rödvin. Han nästan dreglade när han beskrev sitt långkok av oxsvans i ungkarlslyan på Östermalm.
Först blev jag satt på prov i jobbet. En uråldrig två meter hög rörbestyckad tongenerator skulle modifieras så att den skulle kunna utföra tonsvep. Jag byggde ihop en anordning med en elektrisk motor som drev tongeneratorns ratt med en rem. Jag tror att jag fick det att funka, men anordningen kom aldrig till användning. Tekniken i centralen var uråldrig med rörförstärkare och en uppgift blev att ersätta förstärkarna med transistoriserade sådana.
Mitt stora eldprov blev att ta fram ett fjärrmanöversystem med vilket man skulle kunna ringa upp och fjärrväxla programförbindelser på telefonstationer ute i landet. Styrningen skedde med tonsignaler som detekterades av mottagardelen i utrustningen på stationerna. Jag var i den vevan på gång att bli radioamatör så för att få veta att fjärrkopplingen funkade så valde jag att låta mottagaren skicka tillbaka morsesignaler, som indikerade att kopplingen skett. Mottagaren hade ett två bitars (!) minne bestående av två reläer. En idé som jag snodde från tidskriften Popular Electronics. Burkarna tillverkades i många exemplar hos televerkstäderna i Nynäshamn. Det var första gången de fick anledning att tillverka tryckta kretskort! Burkarna användes under lång tid, ända fram till 1990-talet.
Jansson var riktigt klurig. På somrarna var värmen i centralen outhärdlig. De många rörförstärkarna bidrog starkt till detta. Svenska fläktfabriken hade installerat en stor och kraftig fläkt, som sög in luft från gatan och som leddes in i centralen via stora lufttrummor. Problemet var att fläktljudet följde med och störde kontrollyssningen av radioprogrammen. Fläktfabriken gick bet på att åtgärda detta. Jansson fixade detta med en smart anordning för en mycket billig peng. En annan klurig sak berättade han för mig. Han hade en idé om en tvättmaskin utan rörliga delar. Efter några år skiljdes våra vägar och jag fick reservationslöst exploatera hans uppfinningar om jag ville.
Inte förrän 15 år senare i början av 1980-talet kom jag att tänka på Janssons tvättmaskinsidé. Den byggde på en mycket enkel princip. Innan tvättmaskinernas intåg så tvättades det i stora kokkärl, alltså sådan smutstvätt som tålde hög värme. Under kokningen bildas mycket små ångbubblor som tränger igenom tvätten. Det är dessa bubblor som renar tvätten. Janssons idé var att koka tvätten vid mycket lägre temperatur så att all typ av smutstvätt skulle kunna tvättas. Att få vattnet att koka vid lägre temperatur är att åstadkomma lägre lufttryck i tvättbehållaren. Bubblorna skulle fixa att det blir rent utan att tvätten behöver snurra runt i en tvättrumma. Tvätten skulle inte heller behöva centrifugeras. Vattnet skulle kunna kokas bort ur tvätten och ledas bort som ånga.
Så det var dags för ett litet prov för att testa idén. Jag skaffade fram en vattensug som kopplades till vattenkranen i köket. Vattensugen anslöt jag sedan till en glaskolv, som i bilden ovan. Jag lade ned några nedsmutsade tygbitar i glaskolven, fyllde på med ljummet vatten och tillsatte några droppar tvållösning. Och så vred jag på vattenkranen och efter en liten stund började vattnet koka våldsamt i kolven. Jag lät det koka några minuter och tog ur tygbitarna. De hade blivit rena!
Kanske det skulle kunna vara patenterbart? Började skissa på en ansökan. Se nedan. Av en slump något senare hörde jag en nyhetssändning på radion om en rysk uppfinning. En tvättmaskin med samma princip. Det var bara att lägga idén åt sidan. Intet har hörts senare om den ryska tvättmaskinen. Den blev nog aldrig realiserad.
Först blev jag satt på prov i jobbet. En uråldrig två meter hög rörbestyckad tongenerator skulle modifieras så att den skulle kunna utföra tonsvep. Jag byggde ihop en anordning med en elektrisk motor som drev tongeneratorns ratt med en rem. Jag tror att jag fick det att funka, men anordningen kom aldrig till användning. Tekniken i centralen var uråldrig med rörförstärkare och en uppgift blev att ersätta förstärkarna med transistoriserade sådana.
Mitt stora eldprov blev att ta fram ett fjärrmanöversystem med vilket man skulle kunna ringa upp och fjärrväxla programförbindelser på telefonstationer ute i landet. Styrningen skedde med tonsignaler som detekterades av mottagardelen i utrustningen på stationerna. Jag var i den vevan på gång att bli radioamatör så för att få veta att fjärrkopplingen funkade så valde jag att låta mottagaren skicka tillbaka morsesignaler, som indikerade att kopplingen skett. Mottagaren hade ett två bitars (!) minne bestående av två reläer. En idé som jag snodde från tidskriften Popular Electronics. Burkarna tillverkades i många exemplar hos televerkstäderna i Nynäshamn. Det var första gången de fick anledning att tillverka tryckta kretskort! Burkarna användes under lång tid, ända fram till 1990-talet.
Jansson var riktigt klurig. På somrarna var värmen i centralen outhärdlig. De många rörförstärkarna bidrog starkt till detta. Svenska fläktfabriken hade installerat en stor och kraftig fläkt, som sög in luft från gatan och som leddes in i centralen via stora lufttrummor. Problemet var att fläktljudet följde med och störde kontrollyssningen av radioprogrammen. Fläktfabriken gick bet på att åtgärda detta. Jansson fixade detta med en smart anordning för en mycket billig peng. En annan klurig sak berättade han för mig. Han hade en idé om en tvättmaskin utan rörliga delar. Efter några år skiljdes våra vägar och jag fick reservationslöst exploatera hans uppfinningar om jag ville.
Inte förrän 15 år senare i början av 1980-talet kom jag att tänka på Janssons tvättmaskinsidé. Den byggde på en mycket enkel princip. Innan tvättmaskinernas intåg så tvättades det i stora kokkärl, alltså sådan smutstvätt som tålde hög värme. Under kokningen bildas mycket små ångbubblor som tränger igenom tvätten. Det är dessa bubblor som renar tvätten. Janssons idé var att koka tvätten vid mycket lägre temperatur så att all typ av smutstvätt skulle kunna tvättas. Att få vattnet att koka vid lägre temperatur är att åstadkomma lägre lufttryck i tvättbehållaren. Bubblorna skulle fixa att det blir rent utan att tvätten behöver snurra runt i en tvättrumma. Tvätten skulle inte heller behöva centrifugeras. Vattnet skulle kunna kokas bort ur tvätten och ledas bort som ånga.
Så det var dags för ett litet prov för att testa idén. Jag skaffade fram en vattensug som kopplades till vattenkranen i köket. Vattensugen anslöt jag sedan till en glaskolv, som i bilden ovan. Jag lade ned några nedsmutsade tygbitar i glaskolven, fyllde på med ljummet vatten och tillsatte några droppar tvållösning. Och så vred jag på vattenkranen och efter en liten stund började vattnet koka våldsamt i kolven. Jag lät det koka några minuter och tog ur tygbitarna. De hade blivit rena!
Kanske det skulle kunna vara patenterbart? Började skissa på en ansökan. Se nedan. Av en slump något senare hörde jag en nyhetssändning på radion om en rysk uppfinning. En tvättmaskin med samma princip. Det var bara att lägga idén åt sidan. Intet har hörts senare om den ryska tvättmaskinen. Den blev nog aldrig realiserad.
Kommentarer